| Den korta natten |
|
|
|
|
|
|
Knappt skymmer natten, knappt har dagen flytt så gryr en annan dag på blanka vatten. Knappt tystnar gökens rop i sena natten så stämmer fågelkören upp på nytt. Då fylls vårt bröst av vemod, och vi klagar att tiden aldrig ger sig någon ro. För snabbt försvinner dessa ljusa dagar då detta land är lämpligt att bebo.
(Glam, 1956) |
Tillbaka
|